Ledig lördag

Idag har jag bara haft det lugnt och skönt. Resten av familjen har varit iväg på egna äventyr så jag har passat på att njuta av lugnet och tystnaden i huset. Jag hoppas att ni inte tror att jag inte tycker om min värdfamilj, för det gör jag verkligen! De är super snälla och jag känner mig riktigt bortskämd, men ibland är det ändå skönt med lite egentid. Jag tror också det var bra att jag fick möjlighet att vila upp mig lite innan min värdmamma L's föräldrar dyker upp för att spendera helgen med oss. L's mamma har tydligen väldig hög energi- och ljudnivå (som en riktig New Jersey-bo) så jag är glad för all vila jag hinner få.

Tidigare idag så passade jag faktiskt på att gå utomhus en stund. Det är väldigt ovanligt att jag gör det frivilligt då temperaturen oftast ligger över 30°C. Idag var dock luftfuktigheten mycket lägre och det var därför mer behagligt att vara utomhus, för en stund i alla fall. Jag passade även på att testa något riktigt amerikanskt; en kringla, som smakade som en mjuk saltpinne. Jag vet inte om kringlor är speciellt vanligt i hela USA, men här i vårt hus så finns kringlor överallt, speciellt små knapriga ena som jag gissar kan liknas vid en knuten saltpinne. Jag hällde även upp ett glas rosa lemonad vilket jag skulle likna vid deras saft, bara det att den inte alls var lika söt som vår svenska saft, utan mycket syrligare och friskare. Sedan var jag ju såklart tvungen att ta mig en svensk chokladboll också för att få det bästa av två världar.

Tisdag i USA

Idag har jag haft en väldigt intressant dag, kulinariskt sett. Jag har ätit från både det värsta och det bästa, vilket kanske var bra då det jämnade ut sig lite för att matcha resten av dagarna. Min morgon inleddes med luftiga amerikanska pannkakor indränkta i lönnsirap tillsammans med en kopp "kaffe". Japp, min värdpappa lovar att det är kaffe, men jag tyckte mest det smakade varmt vatten utblandat med lite mjölk och eventuellt en svag hint av kaffe. Trodde knappt mina smaklökar när jag tog den första klunken. Hade ju förväntat mig den där bittra, starka smaken, men det var endast efter jag svalt som den omisskännliga kaffearomen landade mjukt längst bak på tungan. "Tycker jag om kaffe helt plötsligt?" tänkte jag, men insåg att det var nog mer troligt att jag hällt upp en kopp blaskkaffe. Efter det blev jag bjuden på något riktigt vidrigt, eller ja, bjuden och bjuden; snarare tvingad att äta ett björnbär med en distinkt smak av oliver. Lillpojken på 15 mån. som jag ser efter hade precis haft händerna fulla med oliver när han bestämde sig för att tvångsmata mig med björnbäret. Huvva! Om jag bara tyckt om oliver så hade det nog inte varit lika farligt, men man kan ju inte låta bli att älska de små liven i alla fall!

Efter lunch bar det av till mataffären där jag hade mer skoj än väntat. Då jag var där själv kunde jag gå och strosa i min egen takt och förundras över allt nytt och annorlunda som jag aldrig ens haft en tanke på att testa. Mat-att-prova-listan växer sig allt längre för var dag. Det mest intressanta (och onödiga) tillbehöret som jag hittat hittills måste vara choklad- och karamellsirapen. Behöver man verkligen något sådant underbart smaskigt? Jag har i alla fall listat ut såpass mycket att när man väl behöver det så är det i stora mängder då flaskorna säkert är på två liter. Lite senare lyckades jag irra bort mig till bak- och kakavdelningen. Wow, vilket himmelrike må jag säga! Högar med munkar, cupcakes, whoopie pies, brownies, och sticky buns (kladdiga bullar) fanns där att finna. Jag tog säkert tre varv runt den där avdelningen och hittade något varje gång. Tillslut bestämde jag mig för att skämma bort mig lite och köpte en munk/donut med karamellfrosting och kolasås. Åh ja, den var lika god som den låter. Intog den sedan i bilen ute på parkeringen medan det regnet öste ner utanför, men jag kan lova att det var ren lycka att bara få sitta där och njuta av denna läckerbit. Längtar redan tillbaka till det förlovade landet, där man får vandra bland bakverk och godsaker..

Till middag serverades det för sjunde gången hämtmat hos familjen som lagar all mat hemma. Jag har absolut inget emot det, jag tycker bara det är så roligt att bland det första min värdfamilj berättar om sig själva är att de lagar den mesta maten själva och sällan äter snabbmat. Tänkte precis "För en familj som inte äter snabbmat så har vi ätit snabbmat väldigt ofta", men hann knappt avsluta den tanken innan min värdpappa skämtar "Så, vad fick du prova för mat när du var i USA Cajsa? -Chipotle.". Haha, det märktes att han börjat tröttna på snabbmaten redan. Nu sitter jag och skriver detta inlägg alldeles nyduschad och ska strax gå ner till filmkväll del 2 med familjen. Min värdpappa blev överlycklig igår när han fick veta att jag gillar dumma komedier och slog på "Den Nakna Pistolen". Han blev ännu lyckligare när jag gillade den och min värdmamma skojade med att han inte skulle låta mig åka hem då han äntligen fått någon att titta på sådana där filmer med. Tyvärr hann vi inte titta klart igår, så vi ska göra det ikväll istället. Min värdpappa sa att han gått och tänkt på den där filmen hela dagen och att vi nästan kommit till den absolut roligaste delen på hela filmen. Jag ser fram emot ännu en kväll med fnitter och skratt innan en heldag med barnen inleds imorgon. Ha det bra så länge, så hörs vi igen nästa gång!

Uppdatering på tisdagskvällen: Så efter vi äntligen fått titta klart på filmen inser vi att min värdmamma är försvunnen och bilen saknas. Ingen har hört något och hon har inte sagt någonting. Ganska snart visade det sig dock att hon åkt till mataffären (många mattaffärer har öppet 24/7 här). När hon kommer hem och börjar packa upp alla kassar så visas godsak efter godsak upp. Hon har visst köpt fyllda muffins, kringlor, och snickersglass mm. eftersom jag berättade att genom hela högstadiet så hade jag gått i en skola där de bara serverade vegetarisk mat. Hon hade visst fått dåligt samvete för att de (min värdfamilj) åt så mycket nyttig mat och därför köpt hem allt det där gottiga bara åt mig. Hur bortskämd kan man bli?

Hästpolo

Igår fick jag uppleva min allra första hästpolomatch. Temat för kvällen var vilda västern/cowboy så vart man än tittade så såg man sydstatsoutfits kompletta med cowboyhattar och -stövlar. Det var också lite knytkalas då alla hade med sig något ätbart som ställdes upp på ett gemensamt bord framför oss. Vi satt som i en halvcirkel bakom staketet som delade av sittplatserna för de finare familjerna från gräsmattan där resten av oss besökare satt på filtar och uppfällbara stolar. Matchen var väldigt häftig att titta och jag blev lite besviken när stängde för till sittplatserna närmast planen då jag såg fram emot att fota lite actionbilder. Jag lyckades dock få till några bilder ändå! Barnen var nog de som hade mest skoj, lilla M pekade mot hästarna och utropade exalterat "Dog-dog!". A deltog i en dragkamp och fick sedan prova på att slå bollar med en klubba. Jag hade också trevligt fast jag kände mig lite utanför när alla andra satt och pratade. Jag fick även uppleva riktigt amerikansk kultur då nationalsången skulle sjungas. Helt plötslig blev det helt tyst på området så jag tittade upp och såg att alla stod up och blickade ut mot planen. Då hör jag första raden från den amerikanska nationalsången sjungas med darrig röst och några toner fel. Jag fick panik och ställde mig upp så tyst och osynligt som möjligt och hoppades innerligt att ingen skulle ta illa upp. Var även tvungen att smyga till mig en blick runt arenan för att se om jag var tvungen att hålla handen på hjärtat (svar nej). Så kan det gå, förhoppningsvis är jag mer beredd nästa gång!

Innan vi begav oss iväg till polomatchen så fick jag en chans att besöka Walmart för första gången. Trots min värdfamiljs ratning av denna butikskedja så hade jag faktiskt blivit besviken om jag inte fått besöka en butik någon gång under mitt år här. Min värdpappa ursäktade sig t.o.m. för att jag fick se "det där". Spoiler alert; det var inte så häftigt/urflippat som, åtminstone jag, fått intrycket av. Min värdmamma frågade om jag ville att hon skulle ta kort på mig framför Walmartskylen, men det glömde vi bort. Nu har jag åtminstone en ursäkt för att komma tillbaka, det och de super stora påsarna med peanut butter cups och string cheese! Man får säga vad man vill om jänkarna, men de har i alla fall hittat på en massa knäpp, men briljant, mat och snacks. På polomatchen t.ex. fanns det möjlighet att köpa på friterade smores och friterade oreokakor. Till min stora besvikelse glömde jag testa dessa, dock vet jag att de friterade oreokakorna finns att hitta här i närheten (wohoo!).

Fler bilder finns att hitta på min Flickr 

The Walking Mall i Winchester, Virginia

Ett av mina första äventyr med värdfamiljen bestod av ett besök till the Walking Mall i Winchester, vilket är en gågata kantad med butiker, restauranger, och caféer. En av butikerna blev jag extra förälskad i; Tin Top Art and Handmade. Där hade de allt från kuddar till anteckningsböcker, allt handgjort av lokala konstnärer. Så mysig, och bästa av allt så har de rea hela augusti! Så fort jag får börja köra bil själv ska jag försöka ta mig in dit igen och göra mig av med lite pengar. Gatan var inte speciellt lång; det tog kanske tjugo minuter, en halvtimma att gå nerför hela gatan, men det var väldigt mysigt och som sagt så fanns det många olika butiker. När vi gått åt ena hållet så stannade vi för att äta lunch på Brewbaker's där jag beställde en hallon- och kycklingsallad. Hur gott om helst! Restaurangen låg på ena änden så vi började gå tillbaka åt andra hållet mot markfontänen där vi skulle låta barnen leka. På vägen stannade vi till på ett glasscafé där jag tog en skopa glass med smak av bananpudding. Efter det bar det av mot fontänen igen. När barnen sedan lekt en stund och blivit helt genomdränkta gick vi tillbaka till bilen och åkte hem. Här kan finns några bilder från vår utflykt till Winchester samlade: The Walking Mall, Winchester VA

Första tiden i USA

Jag kan knappt tro det; tre veckor har redan flugit förbi sedan jag landade I New York måndagen den 20:e juli. Det har verkligen varit fullt upp. Först tre dagars utbildning i New Jersey, med en New York tour på tisdagen, sedan vidare till Washington DC på torsdagen och träffa min värdfamilj för första gången. Sedan dess har jag ätit på The Cheesecake factory, fått vara med på grill/födelsedagsparty, shoppa på Hobby Lobby, upptäcka gågatan i Winchester, fått en ny vän, gå på guidad tur på ett tidigare plantage, åka på loppis, dricka min första riktiga shake, besöka Walmart, följa med på en hästpolomatch, och mycket mer! 

Höjdpunkten under min första vecka här i de förenta staterna var, förutom att få träffa min värdfamilj såklart, New York touren. Det var så häftigt att få se alla landmärken som man sett i film och tv, på riktigt. Jag insåg när vi åkte runt på Manhattan att jag innerst inne inte riktigt kunnat tro att någonsin skulle få se New York. Visst, jag såg bara en bråkdel av denna underbara stad, men det var tillräckligt för de tre timmarna. Jag kunde inte slita blicken från gatorna och alla människor som gick där, utan bara satt och tänkte på hur fantastiskt det måste vara att bo där, känna sig hemma, hitta överallt mellan sina favoritställen. Jag undrar om invånarna riktigt uppskattar sin stad, jag hoppas verkligen det. Under våran rundtur fick vi gå av bussen vid Strawberry Fields i Central Park, Frihetsgudinnan, och Times Square. Medan vi åkte kors och tvärs längs gatorna så pekade vår guide också ut en massa annat som Magnolia Bakery, puben som inspirerade Maclaren's från "How I Met Your Mother", olika kändisars hus och lägenheter, minnesplatsen för tvillingtornen, en park som ligger ovanpå den gamla upphöjda tågrälsen, Empire State Building, och mycket mer! Som sagt, det var fantastiskt och nästan lite overkligt. Jag kommer länka till en Dropboxmapp med bilder från touren lite senare.

Jag tar fram mitt galnaste ansiktsuttryck för att undertrycka glädjen av att vara på Times Square.

Mötet med värdfamiljen då? Jovars, det var var inga konstigheter där, förutom att jag blev något förstummad. Jag var väldigt nervös så det förklarar nog saken. Blev lite orolig först när jag kom till bagagebandet och inte såg min värdmamma och dottern A, hon hade ju trots allt ringt mig några minuter tidigare och berättat att de var framme. Jag började, nästan smygandes, gå en bit från bagagebandet för att se om de stod någon annanstans. När jag närmade ankomstdelen för internationella flyg ande jag dem. Anade, eftersom de stod med ryggen mot mig. Jag smyger fram, nu mer säker och säger min värdmammas namn. Hon vänder sig om med ett förvånat uttryck och ger mig en kram. Jag ler och förklarar att jag kom ju "där bort ifrån" eftersom jag redan var i landet. A gömmer sig bakom sin mammas ben och vågar knappt titta på mig. Vi utbyter några mer ord innan vi går mot bilen och bestämmer oss för att leta på någonstans att äta. Efter många felkörningar och klagomål på gpsen lyckas vi tillslut hitta fram till ett The Cheesecake Factory där jag beställer en spicy crispy chicken sandwich. Efter mycket snurrande runt i utkanterna av DC anländer vi tillslut hemma hos familjen där vi smyger in med mina stora tunga väskor då lilla, 15 månader gamla, M sover. 

Den fina buketten som stod i mitt rum när jag anlände hos min värdfamilj

Ja, det var första veckan, det viktigaste i alla fall. Jag kommer, förhoppningsvis, skriva mer om enskilda händelser längre fram och ska försöka skriva lite om varje dag. Hade tänkt att jag skulle skriva som en dagbok eftersom man glömmer sådana där småsaker så snabbt, men har varken haft tid eller ork. Nu börjar det dock lugna ner sig lite, och jag börjar komma in i mina nya rutiner. Så håll utkik efter nya historier om det galna livet i Amerika!